Förstå mekanismerna bakom Knutbydramat

Håller på och läser Josefine Frankners bok ‘Kristi Bruds slav.’ Det är en bok som berör mig oerhört starkt. Den minutiösa grad av kontroll som Åsa Waldau (numer Åsa Jacobsson) utövade på församlingsmedlemmarna samt deras beredskap till minutiös anpassning till hennes krav, är ett mysterium så obegripligt, att det kräver skarpvässade tankeknölar för att tränga igenom och förstå.
Förstå, arbeta för att förstå, så att vi undviker upprepning.

Josefine Frankner

Däckfientlig väg ner till Hosjön!

Har skaffat en cykel för att lättare kunna upptäcka och lära känna mina nya hembygd. Glad i hågen med laddad kaffetermos trampade jag i morse iväg med siktet inställt på Hosjön. När jag svängt av från Bladåkersvägen in på grusvägen ner mot sjön blev jag dock tveksam. Vägen var helt täckt av grova sylvassa stenar. Jag cyklade dock vidare. Det visade sig bara bli värre och värre. Faktum är att det inte går att cykla på denna väg. Det finns inga däck som klarar detta underlag. Barn kommer heller inte att kunna hålla balansen. Väl nere vid sjön ställde jag cykeln i det fina cykelstället som står där.

Badplatsen är kommunal så det måste ytterst vara Uppsala kommun som har ansvaret för hur vägen dit ner underhålls. Den är inte enbart till för att köra lantbruksmaskiner på.

Väl hemkommen och naturligtvis med pysande cykeldäck ringde jag Uppsala kommun. Pratade med en vänlig dam som gjorde en felanmälan och lovade att ta ärendet vidare.

Utsikt från min kaffekopp vid Hosjön

En sorgesvepning

Har nu sett HBO’s dokumentär ”I blind tro”.

Den är mycket professionellt gjort med filmatiska och ljudtekniska grepp som effektivt fångar djupet av katastofen. Dokumentären lämnar efter sig en klibbig känsla av avsmak och obehag. Det kommer att ta några dagar för oss som bor här att låta dagens Knutby återigen visa oss sitt ansikte.

I dag snöar det plötsligt igen efter påskens underbara solvärme. Det känns passande, som en sorgesvepning.

Vår Paradisby

HBO har gjort en dokumentär om Knutbydramat som har premiär om några dagar. Det känns surrealistiskt att tänka på denna lilla paradisby i sådana termer. När jag går runt här i Knutby så känns dessa händelser så oerhört fjärran. Överallt hörs skratt från glada barn. Cyklarna har plockats fram och våren och sommaren är snart här.

Stämningen i Knutby idag har inga beröringspunkter med stämningen under de stora katastrofernas år. Det kollektiva minnet av händelserna finns dock kvar, även om de som var inblandade har flyttat. Det som hände är återigen en påminnelse om människans mångbottnade natur och att vi alla måste vara vaksamma mot oss själva när vi tvärsäkert tror oss besitta sanningen.

Dagar i Stockholm

Nu har vi spenderat två dagar i Stockholm. Vi har ett företag och verksamheten är ibland förlagd till Stockholm och andra orter. När vi flyttade till Knutby var vi lite oroliga för hur det skulle kännas att bila fram och tillbaka till Stockholm när så behövs. Resan tar 1 timme. Men det visade sig gå alldeles utmärkt.

I dag passade vi på att äta lunch på Spanjorskan Bodega & Restaurang på Nybrogatan. En mysig restaurang med pålitligt god lunchmeny.

Nu ska vi bara köpa lite gott te på Tehuset Java på Humlegårdsgatan så bär det av hem till Knutby sedan igen. Så skönt.

Vårt nya liv

Nu har vi bott här i Knutby i ca. 4 månader. Det är underbart att bo här. Naturen är bedövande vacker och människorna som bor här är alla mycket vänliga och inkluderande. Våra båda katter som tidigare varit instängda i en lägenhet lever nu livets glada dagar och njuter till fullo av sin nyvunna frihet. De springer ut och in som det passar dem.

I dag har vi satt upp ljusslingor i vårt ena äppelträd. Nästan hela Knutby är upplyst av ljusblommande träd och fasader. Det är oerhört vackert.